alexandraelina

Jag gillar när busschaufförerna vinkar till varandra när dom kör förbi varandra. Man blir varm i hjärtat även om man vet att det är något som är lite av en bestämmelse.

Jag gillar när folk debuterar skivor,böcker osv till någon speciell person. Till någon gammal eller ny kärlek, eller någon som gått bort.

Jag älskar att dra en slutsats på väg hem från Göteborg när jag har vart där med Daniel. Vi disskuterar alltid hur folk har sett ut eller vad folk har sagt. Vi pratar inte om dom med deras riktiga namn, utan deras bilddagboksnamn.

Jag blir jättearg om någon sätter sig brevid mig i bussen om det finns tusen andra platser. Varför liksom? Oftast luktar alla som sätter sig brevid mig svett.

Gubbar är det intressantaste som finns. Nästa gång du åker buss, ta och lyssna på vad gubbarna pratar om. Man vill mest bara krama dom. Idag satt jag och lyssnade på två stycken. Den ena pratade hela tiden, och han skulle gå av på samma hållplats som jag. Innan han gick av vände han sig och sade " du! det är du och jag för alltid. Vi är BÄSTA vänner!". Jag smalt.

För ett år sedan fick jag en limegrön jättegammal damcykel av min pappas faster. 

När jag cyklar på den tänker jag ständigt på vad den har vart med om. Tänk vilka år den måste vart med i.

Blev hon skjussad av sin ungdomskärlek på den hem från fredagsbion? Var det den hon firade alla varma sommarnätter med? Jag har så mycket fantasi om den. Men nu är den min och vi skall uppleva många somrar tillsammans, som skall vara fullproppade med minnen.

Tack. Detta dödade lite tid