alexandraelina

Det var det finaste jag någonsin vart med om. Det var så fint att jag ryser i hela kroppen när jag tänker tillbaka. Det gjorde ingenting om det regnade, det gjorde ingenting om marken var ett lerbad, det gjorde ingenting, för det var Broder Daniel.
Mitt hjärta slår volter och Henrik Berggren den 8 Augusti 2008, var finare än någonsin. Det regnade lite, och det var så himla fint. Det var så himla fint att dansa med söndergråtna ögon tillsammans med Jasmine. Jag grät. Jasmine grät. Alla grät. Även om det var Broder Daniels sista spelning kommer kärleken till Broder Daniel alltid vara speciell.

Mitt i folkhavet nästan längst fram får jag svårt att andas. Det var bland det värsta jag var med om. Det var så jävla trångt och alla, och då menar jag verkligen alla, var helt galna. Rätt som det är får jag flera armbågeslag i magen och tror jag skall dö. På riktigt. Men det gjorde ingenting. Det var bd. och det var helt sjukt. och det var världens finaste avslut.
(nu vill ni veta hur, nämligen en liten hälsning från Henrik, och sedan gjorde han "No time for us". Akustisk.)

För att citera Henrik Berggren igår, "Mina barn! Vi älskar er"



Ni som inte var där gjorde erat livs största misstag.